Thåström

2010-09-10 @ 16:37:21 Kommentarer (0)
Skulle kunna döda för att se Thåström live.
Inte riktigt kanske, för om jag dödade hade jag troligen hamnat i fängelse, och jag är ytterst tveksam till att Thåström turnerar i fängelser.
Hur som helst, så är han verkligen helt fantastisk. Finns nog bara en låt som inte är superbra, och det är Kärlek är för dom, men faktum är, att vissa dagar fungerar även den.
För mer om Thåströms liv innan solokarriären, så kika på Ebba the movie - filmen om Ebba Grön.
Slash Jenny
Jenny om musikTrackbacks ()

The Sounds live på Pier Pressure i Frihamnen 20/6-10

2010-09-03 @ 00:47:00 Kommentarer (0)
Jenny här igen, och som jag nämnde i föregående inlägg har jag sett The Sounds live. Eftersom jag håller vad jag lovar, så tänker jag nu berätta lite för er om konserten.
.
Jag, Fia och Bella var inne på vår tredje festivaldag och festival nummer två. Efter två dagar med Metaltown var det hög tid för Pier Pressure att gå av stapeln i Frihamnen, Göteborg. Längst fram med ett hårt metallräcke mot revbenen och en skrikande fjortis med rosa hår bredvid mig var jag redo för att låta Maja och bandet ta mig med storm.
.
In kommer hon med höga klackar, skinnshorts, sailorlinne, skinnjacka och en keps på huvudet, vad hon sjunger hör jag inte eftersom tjejen med rosa hår redan gett mig lindrig tinnitus med sitt skrikande. Konserten exploderade vid de stora låtarna, till exempel Beatbox, No one sleeps when I'm awake och självklart We're not living in America - mellan dessa är det näst intill segt och jag står bara och äcklas av hur cool Maja själv tycker att hon är.
.
När tempot dras ner och slutet kommer närmre sätter sig fröken Ivarsson på scenkanten med en cigg i ena handen, micken i den andra och ölen stående bredvid sig. Ska det vara coolt? Jag kan inte sluta tänka på vilket imageband The Sounds är, och hur omedvetna de tycks vara om att musiken de spelar är massproducerad mainstreampop och inte alls något helt exceptionellt och revolutionerande som leder tonåringar genom livet. I det här skedet av konserten slutar de sönderstylade killarna spela, och låter Maja till en början göra ett solonummer av The only ones och en fantastisk stämning uppstår genast, och alla tycks dra med. Även jag, som aldrig hört låten förr.
.
Efter en kort moralpredikan avslutas konserten i högsta tempo, och det är synd att det bästa publiktrycket ska komma precis innan det tar slut. När de sedan lämnar sen kan jag inte låta bli att tänka att jag troligen uppskattat konserten om jag sluppit se bandets förfall och hur de blivit precis som alla andra, annat var det vid debutalbumet 2002. Med besvikelse inser jag att Maja Ivarsson (som ser ut att vara 50 istället för 30) inte längre är egen eller ens inspirerad av 80talsbandet Blondies frontfigur Debbie Harry - det är plagiat. Styling, dansen och sättet att röra sig över scen och med sina bandmedlemmar. Pinsamt.
.

p.1: tagen med kompaktkamera från första bänk
.
Jenny om musikTrackbacks ()

Bäst musik just nu

2010-08-28 @ 18:21:13 Kommentarer (0)
Tänkte att det var time to share mina favoritlåtar inom varje genre precis just nu. Bäst musik of all time behöver jag nog veckor på mig för att komma på, och så länge orkar vi ju inte vänta?
De senaste dagarna är det följande som har gällt: 

[ klicka på låtnamnen för länk till Spotify ]

POP
kent - Passagerare: halvballad som träffar mitt i prick
The Sounds - Living in America: gammal favorit som är väldigt svår att inte bli peppad av (ska berätta om när jag såg dem live en dag)
Nic & The Family - Hej det är Nic...Klick: likt bandets alla andra låtar är den ju inte särskilt bra musikaliskt, men den sätter sig

ROCK
Supertramp - Superlogical song: klockren och FEELGOOD! googla efter lyricsen
Nationalteatern - Barn av vår tid: tung
Soundgarden - Black hole sun: fruktansvärt underskattat mästerverk som är bäst i mörker 

METAL
Sonic Syndicate - Revolution, baby: Visserligen är bandet lite mesigare med Nathan som sångare, men this one is really good! Mer lättlyssnad för er som inte är så mycket för metal
Amon Amarth - Asator: speed, skrik och lätt growl
Sabaton - 40:1: Också mer lättlyssnad metal, första låten av Sabaton som jag fastnade för



Andra genrer får bli en annan gång! Tiden är inte inne.
Jenny om musikTrackbacks ()

Jennys Spotifylistor

2010-08-16 @ 23:17:59 Kommentarer (0)
Spotify är som en skänk från ovan! Varför inte spana in mina spellistor lite?
[ ständigt in progress ]
.
Skön, legendarisk rock och metal, plus någon udda favorit. Här finner ni Motörhead, Mötley Crüe, Thin Lizzy och självklart "THe Logical Song" av Supertramp!

Som en del två av spellistan "ett", för hellre två lagom långa spellistor än en jättelång. ite punkigare med The Clash, Sex Pistols men också KoRn, Nationalteatern, The White Stripes och Gary Moore.

Hård mix av Ozzy Osbourne, Entombed, W.A.S.P, Hardcore Superstar och en släng av Jimi Hendrix. Lite klen släng av Foo Fighters, och bonustracksen står Motörhead för.

Skulle nog kalla detta för listan med mest Metal. "Fyra" inkluderar mina svenska favoriter Sonic Syndicate och Saxon, Iron Maiden, L.A. Guns, Anthrax och HIM (två av dessa har jag sett live, guess which ones?). Jokern är Olle Ljungström.

Ej fullständig. Skulle kanske heta "random", för här delar Sonic Syndicate och Slipknot plats med Timo Räisänen, The Sounds och Familjen.

Inspiration på ett kick, alla tillfällen (förutom i något extremt, ordinärt fall). Ingen studsig, glad eller feelgoodmusik, utan vid skapande behöver jag lite deppig, raspig Bob Dylan, Devendra Banhart, Nic Cave och Johnny Cash. Lite uptempo som MGMT, K'NAAN och kent (faktiskt).

Har du tröttnat på house- och technomusik är det här listan för dig, samlade favoriter från föregående sekel, eller i alla fall låter som om de är därifrån. Uggla, "We're not living in America", "Born in the USA", Avril Lavinge och Björn Rosenström toppat med Fronda, Bon Jovi och "Livet är en fest" - stämningshöjare, partymaker och sing-a-long-vänlig!

För dagar då du bara vill spy på allt som är glatt och heter feelgoodmusik (och säkert på en hel del annat också) och öronen är för trötta för hårdrock. Välj då listan med Thåström (min man), Art Garfunkel, Switchfoot och Carolina Wallin Perez (kent-covers i skör tappning).

Lättlyssnad och mesig musik som ändå ger rätt skön känsla, helbra att sjunga med i. Hittills endast Jason Mraz, Gavin Degraw, Kate Voegele och Queen. Inte mitt val i vanliga fall, men hade inte tackat nej till en Gavin-konsert (såg Jason -08, good shit).

Nej, det är inte klent-listan igen, utan kent. Kent light, de bästa låtarna om du inte orkar alla. Speciellt utformad för och publicerad i inlägget om kentkonserten i Göteborg.


Subscribe and enjoy, tryck bara på rubrikerna!
.
Jenny om musikTrackbacks ()

kent live på Trädgårdsföreningen i Göteborg 7/8-10

2010-08-09 @ 23:24:34 Kommentarer (0)
Jag gråter helst inte bland folk som jag inte delar blodsband med. Det är en principsak.
När mina ögon tårades redan vid det mäktiga öppningsnumret Utan dina andetag. En låt som jag aldrig trodde skulle beskrivas som mäktig - vacker, kraftfull, sorglig och träffande, men inte mäktig. Om det fanns någon som inte ryckts med i versen, så fullkomligt exploderade publiken i kent-yra vid refrängen, bättre start på en konsert är näst intill omöjligt att uppnå. Joakim Berg hade oss redan i ett järngrepp.

Där var vi sedan fast i över 2 timmar, sångaren med den högst ordinära dansen hann inte öppna munnen vid mellanpratet innan publiken jublade, han kunde talat om att han hatade publiken och hyllats ändå. Men orden han valde var "Att spela i Göteborg är som att komma hem.", detta trots bandets stabila Eskilstuna-rötter. Konserten bjöd på värre allsång än på Skansen, kanske särskilt under senaste singeln Skisser för sommaren från det färska albumet En plats i solen, Töntarna, Ingenting, 747, Kärleken väntar samt Dom Andra med det berömda visslandet i början.

Det var när publiken var tyst och på helspänn när Joakim sa de där fyra, viktiga orden. "Det här är Sjukhus.", och det är högst tveksamt om den låten någonsin gjorts eller kommer göras bättre. Alla separata individer i publikhavet smälte liksom ihop till en person, en gemensan röst och rörde sig tillsammans. Jag som inte ens varit särskilt frälst av den låten blev helt tagen, precis som jag blev förälskad i Musik non-stop, en låt som jag inte ens klarat lyssna på innan. Bara det säger att musik är bäst live. På tal om bäst så förklarar jag nu kent för rättmätiga härskare av tronen för det självutnämnda namnet Sveriges bästa rockpop-band, samtidigt som jag klassar konserten för en av de bästa jag någonsin varit på.

Dock har allt roligt ett slut, och när bandet lämnat scenen första gången och återvänt igen tog Joakim till orda på nytt. "Vi ska nu spela en låt som handlar om ett jobbigt ämne." Jag hör en tjej skrika "nej!" förtvivlat om och om igen bakom mig. "Den är liksom ett försök att beskriva och förstå, någon som ser sin livspartner långsamt långsamt tyna bort och dö." Tjejen gråter. Jag ser mig om och fler gråter. Mina ögon tåras. Han berättar om en jul när han var liten och hans mormor var så sjuk att hon bara låg i en soffa utan att ens kunna prata, så hans morfar gav henne en visselpipa som hon kunde blåsa i när det var någonting. Nu grät jag, likt alla andra på första raden, de flesta på andra raden och vidare bak till sista bänk. Det var dags för låten M, och vidare genom sista låten som avslutades med fyrverkerier.

Efter konserten, när jag samlat mig en gång grät jag igen. Det här var något som gjorde intryck på mig. Efter köande och väntan i 7 timmar till kent steg på scen, en löpning från entrén till scenområdet (jag tackade mig själv för konditionsträningen då vi inte var först in) och en del regn kände jag att det var värt precis allt för att få stå längst fram tillsammans med Malin, en av de finaste människorna i mitt liv, och sjunga, le, hoppa, älska, njuta, gråta och skrika bland tusentals andra. Tack kent och alla som var där för en konsert och kväll som jag kommer bära med mig länge, och tack kent för er fantastiska låtrepertoar och till Sverige som redan älskar er, vilket gjorde att ni slapp fylla er turné med releasekonserter för att sälja in den senaste plattan när det redan finns så mycket annat som redan är bra. Till exempel Vapen & Ammunition från 2002. Och tack för att ni inte spelade Glasäpplen, den är faktiskt jättedålig.




p1: Joakim och bandet live, Martin Sköld som bevisade att bas är lika coolt som gitarr. (bildkälla: hd.se)
p2: Senaste plattan (bildkälla: expressen.se)

p.s. ber tusen gånger om förlåtelse för att jag bryter mot blogg- och konsertregeln och inte använder egna bilder i detta inlägg, men har för tillfället ingen kamera och har inte några bilder från Malin än. d.s.

För min Spotifylista med kent, klicka där --> .
Jenny om musikTrackbacks ()