Bäst musik just nu

2010-08-28 @ 18:21:13 Kommentarer (0)
Tänkte att det var time to share mina favoritlåtar inom varje genre precis just nu. Bäst musik of all time behöver jag nog veckor på mig för att komma på, och så länge orkar vi ju inte vänta?
De senaste dagarna är det följande som har gällt: 

[ klicka på låtnamnen för länk till Spotify ]

POP
kent - Passagerare: halvballad som träffar mitt i prick
The Sounds - Living in America: gammal favorit som är väldigt svår att inte bli peppad av (ska berätta om när jag såg dem live en dag)
Nic & The Family - Hej det är Nic...Klick: likt bandets alla andra låtar är den ju inte särskilt bra musikaliskt, men den sätter sig

ROCK
Supertramp - Superlogical song: klockren och FEELGOOD! googla efter lyricsen
Nationalteatern - Barn av vår tid: tung
Soundgarden - Black hole sun: fruktansvärt underskattat mästerverk som är bäst i mörker 

METAL
Sonic Syndicate - Revolution, baby: Visserligen är bandet lite mesigare med Nathan som sångare, men this one is really good! Mer lättlyssnad för er som inte är så mycket för metal
Amon Amarth - Asator: speed, skrik och lätt growl
Sabaton - 40:1: Också mer lättlyssnad metal, första låten av Sabaton som jag fastnade för



Andra genrer får bli en annan gång! Tiden är inte inne.
Jenny om musikTrackbacks ()

Wehearit

2010-08-25 @ 10:00:45 Kommentarer (0)

¨
'
p.1: inkD
p.2: Star fucks coffee
p.3: White line fever
p.4: The Ace of Spades
.
Jenny om fotoTrackbacks ()

Jennys Spotifylistor

2010-08-16 @ 23:17:59 Kommentarer (0)
Spotify är som en skänk från ovan! Varför inte spana in mina spellistor lite?
[ ständigt in progress ]
.
Skön, legendarisk rock och metal, plus någon udda favorit. Här finner ni Motörhead, Mötley Crüe, Thin Lizzy och självklart "THe Logical Song" av Supertramp!

Som en del två av spellistan "ett", för hellre två lagom långa spellistor än en jättelång. ite punkigare med The Clash, Sex Pistols men också KoRn, Nationalteatern, The White Stripes och Gary Moore.

Hård mix av Ozzy Osbourne, Entombed, W.A.S.P, Hardcore Superstar och en släng av Jimi Hendrix. Lite klen släng av Foo Fighters, och bonustracksen står Motörhead för.

Skulle nog kalla detta för listan med mest Metal. "Fyra" inkluderar mina svenska favoriter Sonic Syndicate och Saxon, Iron Maiden, L.A. Guns, Anthrax och HIM (två av dessa har jag sett live, guess which ones?). Jokern är Olle Ljungström.

Ej fullständig. Skulle kanske heta "random", för här delar Sonic Syndicate och Slipknot plats med Timo Räisänen, The Sounds och Familjen.

Inspiration på ett kick, alla tillfällen (förutom i något extremt, ordinärt fall). Ingen studsig, glad eller feelgoodmusik, utan vid skapande behöver jag lite deppig, raspig Bob Dylan, Devendra Banhart, Nic Cave och Johnny Cash. Lite uptempo som MGMT, K'NAAN och kent (faktiskt).

Har du tröttnat på house- och technomusik är det här listan för dig, samlade favoriter från föregående sekel, eller i alla fall låter som om de är därifrån. Uggla, "We're not living in America", "Born in the USA", Avril Lavinge och Björn Rosenström toppat med Fronda, Bon Jovi och "Livet är en fest" - stämningshöjare, partymaker och sing-a-long-vänlig!

För dagar då du bara vill spy på allt som är glatt och heter feelgoodmusik (och säkert på en hel del annat också) och öronen är för trötta för hårdrock. Välj då listan med Thåström (min man), Art Garfunkel, Switchfoot och Carolina Wallin Perez (kent-covers i skör tappning).

Lättlyssnad och mesig musik som ändå ger rätt skön känsla, helbra att sjunga med i. Hittills endast Jason Mraz, Gavin Degraw, Kate Voegele och Queen. Inte mitt val i vanliga fall, men hade inte tackat nej till en Gavin-konsert (såg Jason -08, good shit).

Nej, det är inte klent-listan igen, utan kent. Kent light, de bästa låtarna om du inte orkar alla. Speciellt utformad för och publicerad i inlägget om kentkonserten i Göteborg.


Subscribe and enjoy, tryck bara på rubrikerna!
.
Jenny om musikTrackbacks ()

Bio - Knight and Day

2010-08-12 @ 23:29:54 Kommentarer (0)
Seen it all before - Tom Cruise, Cameron Diaz, orealistiska actionscener och självklart en bit kärlek.
Fröken Diaz spelar som vanligt en snygg, udda, lite blåst och klumpig blondin, en karaktär som börjar bli lite uttjatad.
Trots detta, är filmen faktiskt riktigt bra.
James Mangold gör ett snyggt jobb med en film som tar fart från början och sedan fortsätter i högt tempo, action varvat med kärlek och framför allt humor. Diaz spelar bilmekanikern June som på ett flyg träffar Roy Miller (Cruise), under den flygresan blir hennes liv sig aldrig mer likt. Hon kastas in i en värld av biljakter, svartklädda agenter och en enda stor jakt på Zefyren. Detta är vardagen för Roy, vars jobb länge är oklart, och mitt i dramatikens centrum är det svårt att skilja på goda och onda, dessutom är båda parter ute efter Zefyren. Men i vilket syfte och vad är det för något?
Historien tar spinn och även om jag gång på gång tänker "Det här skulle aldrig hända i verkligheten", "Han borde inte överleva det där" och "Det där är omöjligt!" kan jag inte stå emot att ryckas med i en relativt lättsedd och trevlig film, och när ljuset tänds i salongen efter filmens 1 timma och 50 min är jag väldigt nöjd med filmvalet, men något utöver det vanliga var det inte. Helt klart sevärt, om än uttjatat.
Jenny om filmTrackbacks ()

El musica!

2010-08-10 @ 21:41:29 Kommentarer (0)
Jag tänkte att jag får väl langa lite reviews på låtar här på bloggen, så vi kommer igång lite!
den första är Keep On Walking med Salem Al Fakir! Mycket bra låt, en riktig sommarlåt, go att lyssna på i bilen, på stranden, funkar till det mesta! Personligen är han inte en av mina favoritartister, men nu får jag faktiskt ta att ändra åsikt, 8/10 toasters!

Den andra låten är Stockholm Serenad av Lorentz och M. Sakarias, också den en riktigt grym sommarlåt, får en riktigt pepp! Gillas starkt!

One - Swedish House Mafia är en låt som passar utmärkt till tagget, försfesten eller festen! Den kan bli lite enformig, men annars är den riktigt go!

Här kommer låtarna, i ordning!



Sehå om musikTrackbacks ()

Vem är Jenny?

2010-08-10 @ 01:08:26 Kommentarer (1)
Kan säga som så, att detta kommer bli ett motsägelsefullt inlägg.

Jag är kreativ och älskar att fixa och greja.
Jag älskar att vara själv hemma.
Jag gillar att ta ansvar, känna mig vuxen och vara självständig.
Jag tycker ibland att det är väldigt mysigt att bli omhändertagen av mamma.
Jag är en riktig nattuggla.
Jag tycker det är roligt att planera och strukturera.
Jag får alltid bråttom i slutet, oavsett om jag har gott eller ont om tid från början.
Jag älskar att vara spontan.
Jag hatar att inte ha en klar plan över saker och ting.
Jag älskar musik och att sjunga.
Jag har ingen som helst taktkänsla.
Jag tycker det är helt underbart att springa.
Jag älskar träning men har fruktansvärda latperioder.
Jag mår sämre psykiskt när jag inte tränar.
Jag irriterar mig på att mamma tror att det är något speciellt om jag är extra glad och ler hela tiden.
Jag irriterar mig på att mamma tror det hänt något om jag inte är glad alls och verkar sur.
Jag insåg precis att mamma gör det där för att hon bryr sig om mig.
Jag kan ha vissa dagar när allt känns otroligt bra, till och med att plocka iordning tvätt. Och tvärtom.
Jag är jättedålig på att följa mina planeringar så länge de inte innefattar någon mer än mig själv.
Jag har så mycket idéer och planer att jag snart exploderar.
Jag vill verkligen åka som utbytesstudent en termin.
Jag är expert på att göra upp hela planer för saker och ting innan jag ens lagt fram förslaget till de medverkande.
Jag är inte särskilt tjejig.
Jag tycker smink är väldigt roligt.
Jag bryr mig mycket om mina naglar.
Jag har blivit kallad emo i skolan för att jag har svarta jeans och bandt-shirt, teknister kan vara rätt fyrkantiga.
Jag älskar tatueringar och tycker det är väldigt intressant med olika tatueringstekniker och historia.
Jag tycker att de snyggaste killarna är tatuerade, piercade och nerknarkade 35+are - inga pojkvänsmaterial direkt.
Jag är singel och har inga problem med det.
Jag saknar ibland att ha pojkvän.
Jag älskar min syster trots att hon verkligen inte är som jag.
Jag tycker att pappas dåliga ordvitsar är väldigt roliga, men det kan jag inte säga till honom.
Jag och pappa retar varandra och slåss på skoj varje dag.
Jag gillar att övningsköra.
Jag hatar att göra folk besvikna.
Jag vill väldigt gärna se Ozzy Osbourne i Globen den 7e September.
Jag blev rädd när jag insåg att jag inte känner en av mina bästa vänner längre.
Jag skulle absolut inte ha något emot en lägenhet i Borås, även om jag trivs med min familj.
Jag blir väldigt glad när jag får beröm och bekräftelse av pappa.
Jag älskar converse.

Jag borde verkligen sova nu, ska ut och gå imorgon bitti tänkte jag.
Hör och häpna!
Jag älskar att sova.
Jag behöver inte särskilt mycket sömn.

Lär bli en del 2, 3, 4, 100.

Jennys rockstarlifeTrackbacks ()

kent live på Trädgårdsföreningen i Göteborg 7/8-10

2010-08-09 @ 23:24:34 Kommentarer (0)
Jag gråter helst inte bland folk som jag inte delar blodsband med. Det är en principsak.
När mina ögon tårades redan vid det mäktiga öppningsnumret Utan dina andetag. En låt som jag aldrig trodde skulle beskrivas som mäktig - vacker, kraftfull, sorglig och träffande, men inte mäktig. Om det fanns någon som inte ryckts med i versen, så fullkomligt exploderade publiken i kent-yra vid refrängen, bättre start på en konsert är näst intill omöjligt att uppnå. Joakim Berg hade oss redan i ett järngrepp.

Där var vi sedan fast i över 2 timmar, sångaren med den högst ordinära dansen hann inte öppna munnen vid mellanpratet innan publiken jublade, han kunde talat om att han hatade publiken och hyllats ändå. Men orden han valde var "Att spela i Göteborg är som att komma hem.", detta trots bandets stabila Eskilstuna-rötter. Konserten bjöd på värre allsång än på Skansen, kanske särskilt under senaste singeln Skisser för sommaren från det färska albumet En plats i solen, Töntarna, Ingenting, 747, Kärleken väntar samt Dom Andra med det berömda visslandet i början.

Det var när publiken var tyst och på helspänn när Joakim sa de där fyra, viktiga orden. "Det här är Sjukhus.", och det är högst tveksamt om den låten någonsin gjorts eller kommer göras bättre. Alla separata individer i publikhavet smälte liksom ihop till en person, en gemensan röst och rörde sig tillsammans. Jag som inte ens varit särskilt frälst av den låten blev helt tagen, precis som jag blev förälskad i Musik non-stop, en låt som jag inte ens klarat lyssna på innan. Bara det säger att musik är bäst live. På tal om bäst så förklarar jag nu kent för rättmätiga härskare av tronen för det självutnämnda namnet Sveriges bästa rockpop-band, samtidigt som jag klassar konserten för en av de bästa jag någonsin varit på.

Dock har allt roligt ett slut, och när bandet lämnat scenen första gången och återvänt igen tog Joakim till orda på nytt. "Vi ska nu spela en låt som handlar om ett jobbigt ämne." Jag hör en tjej skrika "nej!" förtvivlat om och om igen bakom mig. "Den är liksom ett försök att beskriva och förstå, någon som ser sin livspartner långsamt långsamt tyna bort och dö." Tjejen gråter. Jag ser mig om och fler gråter. Mina ögon tåras. Han berättar om en jul när han var liten och hans mormor var så sjuk att hon bara låg i en soffa utan att ens kunna prata, så hans morfar gav henne en visselpipa som hon kunde blåsa i när det var någonting. Nu grät jag, likt alla andra på första raden, de flesta på andra raden och vidare bak till sista bänk. Det var dags för låten M, och vidare genom sista låten som avslutades med fyrverkerier.

Efter konserten, när jag samlat mig en gång grät jag igen. Det här var något som gjorde intryck på mig. Efter köande och väntan i 7 timmar till kent steg på scen, en löpning från entrén till scenområdet (jag tackade mig själv för konditionsträningen då vi inte var först in) och en del regn kände jag att det var värt precis allt för att få stå längst fram tillsammans med Malin, en av de finaste människorna i mitt liv, och sjunga, le, hoppa, älska, njuta, gråta och skrika bland tusentals andra. Tack kent och alla som var där för en konsert och kväll som jag kommer bära med mig länge, och tack kent för er fantastiska låtrepertoar och till Sverige som redan älskar er, vilket gjorde att ni slapp fylla er turné med releasekonserter för att sälja in den senaste plattan när det redan finns så mycket annat som redan är bra. Till exempel Vapen & Ammunition från 2002. Och tack för att ni inte spelade Glasäpplen, den är faktiskt jättedålig.




p1: Joakim och bandet live, Martin Sköld som bevisade att bas är lika coolt som gitarr. (bildkälla: hd.se)
p2: Senaste plattan (bildkälla: expressen.se)

p.s. ber tusen gånger om förlåtelse för att jag bryter mot blogg- och konsertregeln och inte använder egna bilder i detta inlägg, men har för tillfället ingen kamera och har inte några bilder från Malin än. d.s.

För min Spotifylista med kent, klicka där --> .
Jenny om musikTrackbacks ()

Youtube - swiftkaratechop

2010-08-09 @ 15:00:57 Kommentarer (0)
He's been karate chopping for 21 years!
Hoppas verkligen inte att ni missat Matthew Brian Brown, kanske mer känd som Swifty, på youtube.

Inte nog med att han är snygg och har över 330000 subscribers, han är riktigt riktigt rolig.
The thing is, det viktiga i hans videos är inte vad han säger, utan hur han säger det.
Ni måste se för att förstå!

Han är troligen mest känd för sin serie Ask Swifty, där vi får skicka in frågor som han besvarar, på ett lite udda sätt kanske.
Alla avsnitten (35 st hittills) är sjukt roliga, omöjligt att välja så jag börjar helt enkelt med del 1.


Nyligen har han snöat in helt på Zombies, och här är den senaste filmen om det.


I November 2008 berättade han om vem han är, och försökte faktiskt göra en seriös video.
Ändå slutar det sjukt roligt. Här är en video där han själv berättar vem han är!


Det var Swifty det (told you I'm a youtubegeek), kika på hans channel och för er som vill ha lite extra, så har han en alt. channel - MatthewBrianBrown (länkningen funkar inte, here's the adress - http://www.youtube.com/matthewbrianbrown). Följ hans vlog och vardag!

/ Jenny
Jenny om filmTrackbacks ()

Shululu bloggen!

2010-08-09 @ 09:31:56 Kommentarer (2)
Kände att det var dags att presentera mig! Mitt namn är Sehoe Andersson, jag är en crazy-ass madderfakker på 17 år, men Jenny har ju redan gett mig en mycket fin beskrivning! Det är mycket sant att jag gillar mysiga skogspromenader, gärna med så mycket inslag av knott, myggor, lera och fästingar som möjligt!

I alla fall, min "gode vän" Jenny höll på att skriva inlägg i sin facebook logg angående filmer som hon såg. Lilla fröken kollar en hel del på filmer, så vi kan låta det stanna vid att det var ett PAAAAR inlägg som spammade min facebook-logg! iaf, så sa jag i en mycket vänlig men bestämd ton att hon kanske borde starta en filmblogg, vilket naturligtvis fick henne att gnugga sina (geni)knölar, och så kom den här bloggen till! Ca 5 timmar efter att jag gav henne förslaget kom jag på, fuck no, i want one in! Så det som från början var ett mer ironiskt påpekande blev till en ganska lysande idé!

Så här är vi nu, jag och Jenny, men våran alldeles egna mediablogg°

Håll till godo!

//Stekaren med ghettotendenser
Sehås livTrackbacks ()

Living the dream

2010-08-08 @ 18:33:29 Kommentarer (1)
Har huset för mig själv i några dagar då mor, far och syster är i Falkenberg.
Hur spenderas tiden?
Igår blev det en heldag i Göteborg med kent och köande till konserten som så hör till (berättar mer om kent-upplpevelsen sen) tillsammans med Malin och idag har jag kopplat laptopen till tv:n och kollat på American Pie - isolerad från spöregnet utanför och alla mina vänner som valt vara upptagna just idag.
Actually, I don't complain. Jag trivs att vara själv hemma.
Det sistnämnda utnyttjar jag till fullo just nu - musik på hög volym och jag springer runt i underkläder och sjunger så högt jag kan, anledningen till denna nätta klädsel är att jag ska ut och springa men hittar inte shortsen jag vill ha. Bör fortsätta leta och ge mig ut på vägarna med musik i öronen.

Jag gör som Björn Gustafsson - Living the dreaaaam. Woooooooooooo!

/ Jenny


Jennys rockstarlifeTrackbacks ()

Inception på bio

2010-08-08 @ 16:58:56 Kommentarer (0)
Skulle inte tro att ni missat den senaste storfilmen "Inception" med Leonardo DiCaprio som hade premiär i Sverige den 23 juli.
Filmen är regisserad av Christopher Nolan och jag, precis som så många andra, tycker att det är ett rent mästerverk. Storyn är att Cobb (DiCaprio) och hans team kan ta sig in i människors drömmar och på så sätt sno idéer från andras undermedvetna.
Han ställs inför en ny utmaning, att plantera en idé i någon annans undermedvetna - även kallat inception. Det är ett riskfyllt uppdrag som måste planeras väl, och till hjälp har han sitt dreamteam bestående av såväl en arkitekt som en imitatör. Let the action begin!

Det är en komplicerad film som kan vara svår att förstå, men jag anser att den är helt fantastisk. Efter bions slut hördes livliga diskussioner om vad som egentligen hände och vad som betydde vad, vilket är väl befogat då det är en mycket filosofisk film i stil med Matrix (se likheten med parallella/drömvärldar och styra andra männsikors medvetanden). Detta passar mig mycket väl eftersom jag älskar Matrixtriologin.

DiCaprio är lysande (precis som i Titanic, trots att själva filmen är urdålig) och Ellen Page (tidigare sedd i Juno, mysig film) spelar en väldigt uppskattad roll som oskuldsfull arkitektstudent som tycks se allt på att nytt, klart sätt till skillnad från Cobb och hans vänner. Dock är det Cillian Murphy som spelar Robert Fischer Jr - offret för Inception - som gör den bästa skådespelarinsatsen, även om jag måste erkänna att jag har en otrolig förkärlek till honom som en av mina favoritskådespelare från The Dark Knight (även där regi av Nolan), Batman Begins och Peacock. Filmen är helt enkelt en stjärnhimmel av skådespelare (påkostad produktion I can tell) där även Ken Watanbe (The Last Samurai), Joseph Gordon-Lewitt och tom Hardy.

För mig är Inception värd 4/5 getingar/plus/toasters/thumbs up, för trots dess briljans kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket som är Matrix-idé och att drömmarna spelas som actionfilmer istället för obegripliga virrvarr av händelser likt det verkliga livet. Dock stor bonus för påpekandet att man aldrig minns början av en dröm, för hur hamnade man egentligen på den där skruvade platsen? Dessutom är hela historien med Cobbs ex-fru en väldigt viktigt del av filmen då den ger ett annat djup och en parallell berättelse samt förvandlar filmen till mer än bara action. Ja, jag grät under en scen av filmen.

Sammanfattning: en film du måste se.

/ Jenny

Jenny om filmTrackbacks ()

Jag har en ny plan

2010-08-08 @ 16:18:49 Kommentarer (1)
Eller rättare sagt, min tidigare nämnda vän Carl-Henrik får en fot med i bloggen.
Eller ett ben. 
Snarare 50/50.

Med stolthet presenterar jag nu den andra halvan av min blogg: Carl-Henrik Andersson.
17årig entreprenör, singel och sökande, stekare med ghettotendenser och iphone-nörd!

Mer utförlig presentation får han sköta själv (men har hört att han uppskattar mysiga skogspromenader).
Jenny om filmTrackbacks ()

Tanke och plan

2010-08-05 @ 09:12:02 Kommentarer (0)
Ja, vad är då tanken med den här bloggen och vem är egentligen jag?
Jag heter Jenny, fyller snart 17 och bor i Svenljunga - cirka 3 mil utanför Borås.
Pluggar på Entreprenörsprogrammet på Sven Eriksonsgymnasiet i Borås och börjar andra året nu när skolan drar igång i höst (lov lite längre, tack!).
SÅ, det var basic basic. Kan för övrigt nämna att jag bor med mor, far, syster och två katter. Thumbs up, anyone?
Det vart kort om mig, vilket är passande eftersom filmmusikfoto.blogg.se inte ska handla om mitt liv.
Bakgrundshistorien är sådan att jag klurat på videobloggning från youtube, och när min vän och klasskamrat Carl-Henrik tröttnade på att jag ideligen la upp kommentarer om filmer på min facebookstatus (ni har hamnat på en facebookmissbrukares blogg), sa han till mig att skaffa en filmblogg.
Det blev startskottet and here we are!
Min alldeles egna blogg om film, musik och foto.
Planen är som sådan att jag helt enkelt skriver om filmer jag sett, vill se eller dör av längtan tills de har premiär och att både musik och foto ska få sin egna del av bloggen. Eller helt allmänt om ämnena.
Jag är "youtubifierad" (ska söka patent på ordet inom kort), så youtube lär också få sin beskärda del.
Ja, that's pretty much it. Hur det verkligen blir återstår att se, min livsfilosofi är att inte planera så mycket utan bara flyta med och se vart man hamnar (något tveksam filosofi när det kommer till skolarbete, jobb och viktiga grejer).
Väl mött.
Jenny om filmTrackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

2010-08-05 @ 08:42:46 Kommentarer (0)

Som det autogenererade inlägget säger: Välkommen till min blogg!

Ny var ordet, det är säkerligen min femte blogg i ordningen.. Men no worries, ty trots ett stormigt förflutet med bloggvärlden lovar jag att uppdatera kontinuerlig (för oförstående vänner: läs "regelbunden") uppdatering.

 

Mer om tanken med bloggen och lite om mig i nästa inlägg, till dess - välkomna!

Trackbacks ()